nooffence

Mrs Selma ”Hitler” Robinson bor i lägenheten rakt under oss här i Brighton. Inte mindre än 3 gånger har vi behövt träffa henne. Första gången var när hon kl 8 på morgonen kom upp för att berätta att vi varit för högljudda kvällen innan. Vi tog till oss kritiken och tänkte att vi ska vara lite tystare sent på kvällarna i fortsättningen.

Andra gången jag behövde träffa henne var att efter en rekommendation gå ner med en bukett blommor till henne och be om ursäkt. Då sa vår tids största skam för kvinnosläktet att hon tyckte att jag och Beata hade fått en fin relation till henne och att hon önskade oss all lycka. Nästa dag hade hon fått Herman, Linus och Steven värkta från vår lägenhet. Senare fick vi även veta att Mrs Robinson föredrar att man dammsuger innan kl 17:00, att man inte har besök över huvud taget, att man går försiktigt på golven men att man givetvis först ska köpa mattor och lägga ut över dem.

Den tredje gången jag behövde se hennes förfärliga sminkning var när hon kom upp strax efter 22 på kvällen och berättade att det dunsade så väldigt. Eftersom vi hade suttit på golvet och spelat kort tänkte vi att nu lilla Mrs Robinson får du nog ta och skärpa dig. Dessutom hade hon på sig den absolut fulaste morgonrock jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag visste inte att man fick lov att tillverka så fula morgonrockar. Inte undra på att hon inte har någon man.  

Den tredje gången jag behövde befatta mig med den falska käringen var när hon i morse kom upp och väckte mig och Beata med att argt ringa på klockan tills vi gav upp och gick och öppnade. Då uttryckte hon noga sitt missnöje med att vi fortfarande låg i sängen och att vi borde vara ute och söka jobb. Hade hon minsann varit i vår ålder hade hon fått jobb på en dag. Hon gjorde det klart för oss att hon hade varit vänlig nog att gå runt till olika restauranter och fråga om de tar emot utlänningar eftersom hon är väldigt angelägen att vi ska få jobb. Jaså? sa jag. Ni måste komma in i rutinerna, förstår ni, svarade den vidrigaste kvinnan i norra Europa.

Jag och Beata har tillbringat det senaste dygnet att sörja förlusten av våra män som nu flyttat ifrån oss. Mrs Robinson å andra sidan sa ”I hope they never come back”. Vi är judarna, Mrs Robinson.

Men även om det kan se lite mörkt ut finns det positiva saker även med denna historia. Det är nämligen så att Mrs Robinson är 81 år gammal och har hjärtproblem, snart är hennes dagar räknade.

No offence, Mrs Robinson.